Ingegerd Råman – Liljevalchs+

”Glas är förrädiskt. Det blir så lätt groteskt.” Så säger Ingegerd Råman, det samtida glasets minimalistiska poet och en av Orrefors namnkunniga designers.

Allt började i leran och studier på Konstfack. Men det var hennes skira glasobjekt som så småningom hänförde en hel värld. Att därtill arbeta med arkitektur och offentliga gestaltningar har hon gjort sedan hon blev inbjuden att medverka när arkitekt Gert Wingårdh ritade House of Sweden i Washington 2003.

Nu har duon avslutat arbetet med Liljevalchs+, tillbyggnaden av Liljevalchs konsthall. ”Samarbetet mellan mig och Gert innebär en ständig dialog där Gert ofta lägger till och jag drar ifrån”, säger Ingegerd. ”I en värld full av intryck förhåller jag mig lite som en haiku-dikt, jag vill samla ihop och reducera”, förklarar Råman.

På utsidan har byggnaden fått liv av ett raster av runda glasprismor; linser som reflekterar ljuset på olika sätt under dygnets timmar och genom årets väderlekar. På långt håll ser vi ett prickigt hus; en skulptur med skimrande paljetter. Kommer man nära syns något annat, glaslinserna liknar flaskbottnar. Olika täthet i glaset gör att fasaden lever. ”Gert gjorde hålen och jag fyllde dem”, skrattar Ingegerd och fortsätter:  ”Det var svårt att hitta rätt tillverkare till glasdelarna. Till slut fann vi en buteljproducent norr om Venedig som kunde göra helt klart glas, utan några gröna nyanser. Och det blev bra!”

Det tillverkades fler prismor än vad byggnaden krävde. Nu finns ”burkarna” att köpa i museishopen, försedda med ett blankt metallock med ställbara öppningar. Så förvandlas burkarna till vaser, om man vill. Att dessa blivit så omtyckta att de fortsätter att tillverkas stämmer väl med Ingegerd Råmans filosofi: ”Jag värjer mig mot det unika som ett egenvärde. Om något är bra blir det väl inte sämre för att fler har det? Tvärt om blir jag glad om någon annan har det jag själv äger, det finns rent av en trygghet i sådana återseenden. Mitt ansvar som formgivare är att erbjuda något, och att stå för den hantverksmässiga kvalitén.”.

Ingegerd Råman och Gert Wingårdh fick inviga de nya utställningsrummen med var sin utställning. Ingegerd valde att skapa unika objekt för rummet, en serie glascylindrar arrangerade på långa podier. Cylindrarna bar linjer, handgjorda av gravören Kristina Lundh. I utställningen fanns också en svart-vit projektion av ett vattenfall. ”På våra breddgrader är vi omgivna av vattnets alla former: Is, dimma, snö, den svarta tjärnen, flödande vatten. Vatten är en utmaning att gestalta, men det har ständigt inspirerat mig.”

Skiftningar mellan klart och opakt glas, cylindrarnas storlekar och positioner i utställningen kan enligt Råman också liknas vid ett partitur där glaset ”spelade” med rummet. En upplevelse av rytmiskt lugn, som en meditation, i samspelet mellan ytor, reflektioner, material och skuggor.

Utställningen är borta. Men något från den kan snart stå på tur för att bli objekt för serieproduktion av Orrefors. ”Att komma fram till det optimala objektet som kan mångfaldigas är som att dansa. Jag bjuder upp, sedan samverkar jag med hantverkare och industri mot att förverkliga idén, nå perfektionen. Jag tror vi människor är mer lika än olika. Så när något är bra, då syns det.”

Av Maria Lantz

Foto: Liljevalchs, Mattias Lindbäck.